Idag är det exakt ett år sedan revolutionen mot Egyptens dåvarande envåldshärskare Hosni Mubarak och dessutom är de nyvalda parlamentarikerna på plats sedan i måndags. Men ett år är ingen lång tid att skapa demokrati och idag är många demonstranter återigen ute på Tahir-torget för att visa sitt missnöje över bristen på konkreta reformer. Många här hemma tycker säkert det är märkligt att demonstrationerna fortsätter dag ut och dag in trots att de demokratiska valen faktiskt gått väldigt schysst till, men faktum är att frustrationen de känner inte alls är märkligt.
I valet som nyligen avslutats gick hela 75 % av rösterna till antingen Islamistiska partier eller till det nationalistiska partiet, New Wafd. Det största partiet blev Muslimska brödraskapet (Freedom & Justice partiet) med 217 platser i parlamentet, ett väldigt moderat Islamistiskt parti och deras överlägsna valvinst var varken förvånande eller särskilt oroande för folk i allmänhet. Få tror att detta parti kommer göra några alltför radikala utsvävningar och ändringar av de nyfunna friheterna i landet. Det som istället verkar oroa en majoritet av aktivisterna är Salafisterna och Wafd.
Wafd (38 platser i parlamentet) är enligt många jag träffade under min resa till Kairo endast en täckmantel för de som tidigare satt i Mubaraks regim och anses generellt vara en nationalistisk plattform för samma grupp korrumperade politiker som nyss förlorat makten. Salafisterna (Al-Nour partiet) är det andra orosmolnet. Med 111 platser i parlamentet är detta den största skrällen i valet, speciellt eftersom detta är ett parti som uttalat kämpar för att införa Sharialagar i Egypten.
Med andra ord finns det anledning till oro hos de unga progressiva som initierade revolutionen för ett år sedan. Om det finns något hopp i mörkret så är det väl att det fjärde största partiet blev Egyptian social democratic party. Däremot är ju knappast deras 16 platser i parlamentet någon höjdare i jämförelse med de tre vinnarpartierna. Jag hade turen att under min vistelse i Kairo få träffa både grundaren av partiet (Doktor Mohamed Abou-ElGhar) och deras studentorganisation. Deras medlemmar var otroligt drivna men det blev också tydligt att de hade stora organisatoriska utmaningar framför sig och deras valresultat är inte förvånande i ljuset av att de endast existerat som parti i 7 månader.
I nuläget är nog det enda de sekulära rörelserna kan göra att försöka motverka de rörelser som ofrånkomligen kommer vilja inskränka de grundläggande fri- och rättigheterna i den konstitution som ska skrivas klart till i sommar. För från och med i juni så har militären lovat att stiga undan och då är frågan om konstitutionens legitimitet bland partierna helt avgörande för vad som kommer hända på Tahir-torget och om vi återigen får höra krav på fortsatt revolution.
Däremot är min gissning att dagens demonstrationer kommer gå relativt lugnt till och någon ny revolution finns nog inte runt hörnet riktigt ännu.
Valresultat finns här och Egyptiska socialdemokratiska partiets partiprogram finns här.
-
För övrigt så skriver jag och Axel Lindersson idag på Dagens arena. Temat är såklart, vägen framåt för den svenska socialdemokratin.
RSS-flöde
